Lavskrikan i Sydösterbotten
Bo-Göran Lillandt Lavskriksprojektets 30:e år Lavskriksstammen minskade - sämsta ungproduktionen på 17 år Svensk översättning till delar av artikel
Kuukkelikanta kääntyi laskuun - heikoin poikastuotto 17 vuoteen (pdf 375 kt)
För dem som är intresserade av lavskrikor var året 2003 på många sätt givande, men för lavskrikorna i Sydösterbotten var året sämre än på länge. Inom ramen för det lavskriksprojekt som inleddes 1974 inventerades lavskriksstammen för 30:e gången. För första gången på 20 år registrerades en tydlig nedgång från föregående år i både revir- och individantal. Lika svag ungproduktion har inte noterats sedan år 1986. Fotografi 1. Efter flera års uppgång minskade lavskriksstammen i Sydösterbotten år 2003. Endast vart femte lavskrikspar lyckades producera ungar. Svåra väderförhållanden under början av häckningstiden och omfattande slutavverkningar i skogarna försvårade lavskrikans liv. Foto: Kenneth Rosenlund. (s. 25) Fotografi 2. Bo-Göran Lillandt har studerat lavskrikorna i Sydösterbotten i 25 år. Lavskrikshane nummer 798 återvänder här till friheten efter kontroll hösten 2003. Foto: Kenneth Rosenlund. (s. 29) Fotografi 3. Lavskrikan höll sig väl framme i offentligheten år 2003. "Själens fågel" återfanns i ord och bild även i en nyutkommen naturbok (Siitonen och Willamo 2003). Foto: Kenneth Rosenlund. (s. 30) Diagram 1. Andelen matplatser som användes av lavskrikor (%) av alla matplatser i respektive delområde hösten 2003 (svarta staplar) jämfört med motsvarande beräknade medelvärden för åren 1990-2002 (vita staplar, Lillandt 2002). Totalantalet matplatser år 2003 anges i tabell 1. Delområdena anges med förkortning under staplarna, se tabell 1 och Lillandt 2002, karta 1. I första stapeln summeras alla delområden. (s. 26) Diagram 2. Procentuell andel ungfåglar (kläckta samma år) av alla på hösten observerade, ringmärkta lavskrikor i Sydösterbotten åren 1974-2003. Totalantalet observerade individer anges ovanför staplarna. Notera att ungproduktionen här beräknats på annat sätt än i en tidigare artikel (Lillandt 2000, bild 3), och studieområdet har under årens lopp förstorats tiofalt jämfört med det ursprungliga (Lillandt 2002). (s. 27) Diagram 3. Procentuell andel ungfåglar (kläckta samma år) av alla på hösten observerade, ringmärkta lavskrikor i respektive delområde hösten 2003 (svarta staplar) jämfört med motsvarande beräknade medelvärden för åren 1990-2002 (vita staplar, Lillandt 2002). Delområdena anges med förkortning under staplarna, se tabell 1 och Lillandt 2002, karta 1. I första stapeln summeras alla delområden. Antalet observerade individer områdesvis hösten 2003 framgår ur tabell 1. (s. 28) Tabell 1. Antalet lavskriksrevir (reviiri), observerade individer på hösten (havaittu lukumäärä syksyllä), ringmärkningsdata (rengastuksia) samt antalet matplatser (ruokintoja) inom de olika delområdena i Sydösterbotten år 2003. Totalantalet ringmärkta (yht) inkluderar tre kategorier: boungar (pull), ungfåglar kläckta samma år (juv) och fullvuxna fåglar (> 1 år, ad). Antalet individer som förblev oringmärkta anges i kolumnen "r-ton". Längst till höger anges antalet matplatser som användes i höstinventeringen (määrä) samt antalet matplatser där lavskrikor observerades (akt). Uppgifterna i tabellen är direkt jämförbara med den tidigare publicerade långtidsserien (Lillandt 2002, bild 1-18 och bilagetabell 1).
Områdesindelning: Tabell 2. Lavskriksobservationer (reviirejä = revir, yksilöitä = individer) kommunvis i Sydösterbotten under höstarna 2002-2003. Nästan alla individer ringmärktes eller identifierades med hjälp av färgringar. Observera att undersökningen täcker kommunerna i varierande grad, se Lillandt 2002. Reviret i Malax ligger utanför det egentliga sydösterbottniska studieområdet. Kommunerna är: Storå, Jurva, Bötom, Kauhajoki, Kristinestad, Närpes, Teuva, Malax. (s. 27)
Inventeringsarbetet utfördes år 2003 av Bo-Göran Lillandt och Peter Uppstu. Arbetet finansierades detta år av Koneen säätiö, R.E. Serlachius stiftelse, Svenska Kulturfonden (Carl Cedercreutz' stipendiefond), Svensk-Österbottniska Samfundet och Oskar Öflunds stiftelse. Tack till finansiärer och medarbetare!
|