Suupohjan kuukkelikanta edelleen vahva (pdf 934 kt)
Hippiäinen 32 (1): 7-22.

Det långvariga sydösterbottniska lavskriksforskningsprojektet fortsätter i allt större skala. Inom ramen för den färgringmärkningsbaserade populationsstudien, som ursprungligen inleddes inom ett litet område, studeras numera ett par hundra lavskrikors liv både på individ- och molekylnivå inom ett nästan 2500 kvadratkilometer stort landområde. Utöver de traditionella undersökningsmetoderna används i projektet även radiosändare, GPS-apparater och modern DNA-teknik.

Som resultat av den kontinuerliga ringmärkningsverksamheten, som pågått sedan 1974, har 932 lavskrikor ringmärkts t.o.m. oktober 2002. Under hösten 2002 påträffades inom det sydösterbottniska studieområdet hela 252 lavskriksindivider, av vilka 248 blev ringmärkta. Sydösterbotten är såvitt man vet ett av Finlands sydligaste områden med stark lavskriksstam.

Fotografi 1. Lavskrikshonan matar sina ungar. Häckningarna gav igen upphov till nya lavskrikor för de sydösterbottniska skogarna. Foton: Bo-Göran Lillandt. (s. 7)

Fotografi 3. Vid matplatserna kan man enkelt kontrollera lavskrikornas identitet, men ofta räcker det länge innan lavskrikorna lär sig att äta av den utlagda maten. (s. 11)

Fotografi 6. Lavskrikorna föredrar skägglavsbeklädda granskogar som livsmiljö. Sådana finns ännu även i Sydösterbotten. (s. 18)

Fotografi 7. Lavskrikornas liv studeras i fortsättningen allt mer ingående, bl.a. med hjälp av radiosändare. På bilden två lavskriksungar som nyligen lämnat boet. (s. 20)

Karta 1. Lavskriksundersökningsområdena i Sydösterbotten. De mörka områdena är åkrar. Teckenförklaring, samma ordningsföljd som under kartan: (s. 9)
Ursprungliga undersökningsområdet (AT), studerat sedan 1974
Norra undersökningsområdet (PT), studerat sedan 1990
Östra undersökningsområdet (IT), studerat sedan 1992
Omkringliggande områden, studerade sedan 1998
Omkringliggande områden, studerade sedan år 2000 eller 2001
Delområdenas skogsarealer (km²) anges i tabellen till höger.

Karta 2. Lavskrikans förekomstområden i Sydösterbotten hösten 2002 (grå färg). Antalet revir och individer anges intill varje enskilt område (individantal inom parentes). Undersökningsområdets gränser anges med grov svart linje. (s. 17)

Diagram 1-8. Antalet matplatser som använts under höstarna för att inventera lavskrikspopulationerna inom de olika delområdena i Sydösterbotten 1990-2002. Den svarta färgen anger hur stor del av matplatserna som besöktes av lavskrikor ifrågavarande år. Observera skillnaderna i skalan mellan olika diagram. (s. 10)
K1. Totalantalet matplatser i Sydösterbotten.
K2. Ursprungliga undersökningsområdet (AT)
K3. Norra undersökningsområdet (PT)
K4. Östra undersökningsområdet (IT)
K5. Södra randområdet (ELA)
K6. Västra Närpes (NLA)
K7. Nordöstra randområdet (KLA)
K8. Östra randområdet (ILA)
(Förkortningarna avser delområdena enligt karta 1.)

Diagram 9. Andelen matplatser som användes av lavskrikor (svart) av alla matplatser i respektive delområde 1990-2002. Förkortningarna under staplarna avser delområdena enligt karta 1, i första stapeln summeras alla områden. Andelen använda matplatser har räknats ihop utgående från de värden som anges i diagram 1-8. (s. 12)

Diagram 10. Antalet registrerade lavskriksrevir på höstarna 1990-2002 inom de olika delområdena i Sydösterbotten (områdesindelning enligt karta 1). Den snabba ökningen i revirantalet under de första åren i respektive område beror på att en del par lär sig äta ur matkassarna först efter en längre tid, och beskriver därmed inte en verklig populationstillväxt. Se närmare i texten. (s. 13)

Diagram 11-18. Antalet observerade lavskrikor på höstarna 1990-2002 inom de olika delområdena i Sydösterbotten (områdesindelning enligt karta 1). Andelen fullvuxna individer (> 1 år) anges med svart, andelen ungfåglar (< 1 år) med vit färg. Ungfåglarnas rätta ursprung (som fastställts med DNA-analyser) har inte beaktats, utan endast deras observationsplats på hösten. Staplarnas gråfärgade del innefattar individer som förblev oringmärkta och därmed ej heller blivit åldersbestämda (se även bilagetabell 1), samt tidigare ringmärkta individer som ej observerats ifrågavarande år, men senare återfunnits levande. Observera skillnaderna i skalan mellan olika diagram. (s. 14)

Diagram 19. Andelen fullvuxna (> 1 år, svart färg) och unga (< 1 år, vit färg) lavskrikor observerade på höstarna i respektive delområde i Sydösterbotten 1990-2002. Förkortningarna under staplarna avser delområdena enligt karta 1, i första stapeln summeras alla områden. Andelarna har räknats ihop utgående från de värden som anges i diagram 11-18. (s. 15)

Tabell 1. Lavskriksobservationer kommunvis i Sydösterbotten hösten 2002. Alla utom fyra individer ringmärktes eller identifierades med hjälp av färgringar. Observera att undersökningen täcker kommunerna i varierande grad (undersökt område). Reviret i Malax ligger utanför det egentliga sydösterbottniska studieområdet. (s. 16)

	antal revir	antal individer	undersökt område, km2
Storå	2	3	125
Jurva	4	10	35
Bötom	6	18	45
Kauhajoki	-	-	65
Kristinestad	11	24	195
Närpes	51	138	445
Teuva	23	56	335
Malax	1	3	30
Sammanlagt	98	252	1275

Bilagetabell 1. Antalet lavskriksrevir på höstarna 1990-2002 inom de olika delområdena i Sydösterbotten (områdesindelning enligt karta 1), samt årliga ringmärkningsdata. Totalantalet ringmärkta (yht) inkluderar tre kategorier: boungar (pull), ungfåglar kläckta samma år (juv) och fullvuxna fåglar (> 1 år, ad). Antalet individer som förblev oringmärkta anges i kolumnen "r-ton". Förutom de nyringmärkningar som anges i tabellen observerades årligen många individer som var ringmärkta sedan tidigare (se diagram 11-18). (s. 22)

Lavskriksforskningens finansiärer Ella och Georg Ehrnrooths stiftelse, Waldemar von Frenckells stiftelse, Koneen säätiö, Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund, Otto A. Malms donationsfond, Nordenskiöld-Samfundet i Finland, NorFA, E. J. Sariolan säätiö, R.E. Serlachius stiftelse, Societas pro Fauna et Flora Fennica, Svenska Kulturfonden (Carl Cedercreutz' stipendiefond), Svenska Vetenskapliga Centralrådet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Oskar Öflunds stiftelse

Tillbaka

| Etusivu | Hakemisto |