Suupohjan kuukkelitutkimus 1974-2000 (pdf 779 kt)
Hippiäinen 30 (1): 11-25.

I de sydösterbottniska skogarna har det under 27 år pågått ett lavskriksforskningsprojekt, som tillsvidare är ganska okänt för allmänheten. Under åren 1974-99 har 659 lavskrikor blivit ringmärkta inom ramen för detta projekt, vilket är nästan en tredjedel av alla lavskrikor som ringmärkts i Finland.

Nästan alla individer har fått en individuellt igenkännbar färgringkombination, som gjort det möjligt att identifiera dem vid varje kontroll efter ringmärkningen. När nu mer än 5000 individkontroller har gjorts, kan man tryggt hävda att Sydösterbotten bebos av landets mest undersökta lavskrikor.

Fotografi 1. Två lavskrikshonor ruvar i gemensamt bo i Tjöck 1989. Samtliga foton: Bo-Göran Lillandt. (s. 11)

Fotografi 3. Tack vare individuella färgringkombinationer kan lavskriksindividerna identifieras vid matplatserna. (s. 14)

Fotografi 4. Lavskrikornas ungproduktion i Sydösterbotten har förbättrats avsevärt under 1990-talet. På bilden fyra nästan fullvuxna boungar. (s. 18)

Fotografi 5. Lavskriksforskningen i Sydösterbotten kommer att fortsätta även under kommande år. (s. 24)

Karta 1. Lavskriksundersökningsområdena i Sydösterbotten. De mörka områdena är åkrar. Teckenförklaring, samma ordningsföljd som under kartan:
Ursprungliga undersökningsområdet (AT), studerat sedan 1974
Norra undersökningsområdet (PT), studerat sedan 1990
Östra undersökningsområdet (IT), studerat sedan 1992
Omkringliggande områden, studerade sedan 1998
Lavskrikstomt område, matplatser 1998-99 utan resultat
Nytt område, inga lavskrikor kontrollerade ännu

Karta 2. Lavskrikans förekomstområden i Sydösterbotten hösten 1999 (grå färg). Antalet revir och individer anges intill varje enskilt område (individantal inom parentes). Eventuella lavskriksförekomster inom de nyaste undersökningsområdena har ännu inte hunnit kartläggas.

Karta 3. Lavskriksindivider som konstaterats flytta mellan olika skogsområden i Sydösterbotten under åren 1974-99. Fåglarnas ursprung har fastställts med hjälp av ringmärkning och/eller DNA-analyser. Observera att antalet ringmärkta individer och kontrolleffektiviteten varierar mellan områdena (se karta 1). Antalet förflyttningar mellan de huvudsakliga undersökningsområdena (AT, PT, IT) anges med nummer intill de grövre pilarna, övriga pilar avser enskilda fall. En individ flyttade mellan olika områden två gånger (IT>AT>PT).

Diagram 1. Antalet matplatser (0-300) som använts under höstarna för att inventera lavskrikspopulationen i Sydösterbotten 1974-99. Svarta staplar anger antalet matplatser i det ursprungliga undersökningsområdet, gråa staplar totalantalet i de övriga områdena. De matplatser som sattes ut utanför de tidigare undersökningsområdena under senhösten 1999 är inte medräknade.

Diagram 2. Lavskrikans populationsutveckling inom det ursprungliga undersökningsområdet i Sydösterbotten 1974-99. Punkterna anger årliga beräknade antalet häckande par (0-16) i området, se närmare i texten. Åren 1974-75 täckte undersökningen inte hela området, varvid de angivna värdena är minimivärden.

Diagram 3. Lavskrikans årliga ungproduktion inom det ursprungliga undersökningsområdet i Sydösterbotten 1974-99. Som måttenhet för ungproduktionen används antalet ungfåglar på hösten per häckande par (0-1,4), se texten och bild 2. För åren 1976-98 har ungfåglarnas ursprung bekräftats med DNA-analyser.

Diagram 4. Årlig mortalitet (0-70%) för lavskrikorna inom det ursprungliga undersökningsområdet i Sydösterbotten 1974-98. Mortaliteten har beräknats endast för de individer som hörde till ifrågavarande års häckande population (bild 2). Alla individer som inte återfunnits senare betraktas som döda, se texten. Mortalitetsprocenten för 1999 fastställes först vid inventeringen hösten 2000.

Tabell 1. Antal observerade lavskrikor kommunvis i Sydösterbotten hösten 1999, alla utom en individ var ringmärkta. Observera att undersökningen täcker kommunerna i varierande grad, se texten och karta 1.

Jurva	11
Bötom	20
Kristinestad	32
Närpes	105
Teuva	57
Sammanlagt	225

Tabell 2. Den sydösterbottniska lavskrikspopulationens täthet inom de bästa förekomstområdena, d.v.s. de områden där lavskrikorna tömde alla utsatta matplatser hösten 1999. Områdets areal avser i detta fall det område som lavskrikorna använde för födosökning.

	områdets areal, km2	antal revir	km2/revir
Ursprungliga undersökningsområdet	45	13	3,5
Norra undersökningsområdet	84	28	3,0
Östra undersökningsområdet	19	6	3,2
Suksenjärvi-området	16	5	3,2
Valsbergsområdet	12	3	4,0
Närvijoki-området	8	4	2,0
Sammanlagt	184	59	3,1

Tillbaka

| Etusivu | Hakemisto |